Här kommer en kärleks novell en i min klass har skrivit. Tycker om den väldigt mycket.

När jag var sjutton år förstod jag att jag skulle dö. Livet hade gett mig så mycket kärlek, men aldig någon pojkvän. Salen jag låg på sjukhuset var vitt och kalt och jag var ensam, mycket ensam. Hela mitt sjuka och svaga hjärta skrek efter kärlek. Att bara en gång i mitt liv få bli kär. Dörren öppnades till mitt rum, en säng rullandes in av två sköterskor. Jag hörde de säga : det här få bli ditt rum tills vidare. De parkerade sängen vid fönstret mitt i mot min. Ring på klockan om det är någon, så gick de ut. De blev tyst, en liten konstig tystnad. prescis som om båda väntade på att nån av oss skulle säga något.
Hej, jag heter Jesper och väntar på ett nytt hjärta. Jag hörde mig själv säga utan att tänka. Bianca och jag väntar också på ett nytt hjärta. Det kändes skönt, och konstigt nog helt natuligt att säga det. Våra blickar möttes och mitt hjärta fylldes med värme. Plötsligt kändes inte mitt hjärta lika svagt och sjukt. Tvärtom, det började slå hådare och jag fick lust att gå upp och dansa som bara varit en dröm för mig i flera år. Hela jag fylldes med energi. Han log mot mig och sa : hur kan en tjej som du ligga här och vänta på ett hjärta? Jag skulle inte sörja en dag om jag förlorade mitt hjärta till dig.
En tomatröd rondad spred sig över mitt ansikte. Herregud är det så här det känns tänkte jag. Då vill jag inte ha något nytt hjärta. Om jag bara få känna så här för en enda så är det värt att dö för.
Drömmen om ett nytt hjärta  var inte lika stark längre. Jag ville inte förlora mitt hjärta som var fyllt av kärlek till en underbar pojke som bara låg några meter ifrån mig.
Dörrarna öppnades återigen och jag hörde en massa upprymda människor. En sköterska kom in : det är dags nu, Jesper. Det finns ett hjärta till dig. Plötsligt stannade allt upp. Jag tänkte, ni får inte ta hans hjärta, det är mitt. När de var på väg ut ur rummet sträckte han ut sin hand mot mig, böjde sig fram och kysste mig. Om jag inte kommer tillbaks lova att ta hand om mitt hjärta. Jag lovar viskade jag.
Jag fick aldrig veta om han kom tillbaka eller ej, för efter några timmar drog jag mitt sista lyckliga andetag.