Svetten rinner ner för pannan och paniken skriker i huvudet. Larmen i taken tjuter i öronen, ingen ljuvligt klingande. Läkaren står och stressar på, läkemedel ska blandas, undersköterskan behöver hjälp. Tiden stannar plötsligt till. Klockan är nu kvar i tre, dagspasset börjar lida mot sitt slut. Lunchen står fortfarande i kylskåpet och magen skriker efter energi. Jag stannar upp för att tänkta efter. Är detta yrke verkligen för mig? Det rycker till och gör ont i hela kroppen. Plötsligt slår ögonen upp. Detta, som tur var, var en hemsk dröm. Hälsningar en rädd och MYCKET NERVÖS sjuksköterskestudent!!